så var det Golden arm en armbrytar tävling som alltid hålls varje år i feb. Många olika nationer bjuds in också för att deltaga. Min första tävling sen 2014 samma tid, då. Min hälsa o kropp stoppade mig totalt för att deltaga och resten vet ni ju ni som följt mig. Men nu 1 år senare står jag här och hel i kropp o hälsa på tävlingen, det går en lycko känsla genom kroppen på mig när jag får stå här och äntligen få tävla samt få träffa alla armbrytare. Att få dessutom möta en värdsmästare i sin klass från kasakstan gör ju det mer intressant, han var iof inte alls nöjd med mitt grepp o gnällde rätt hårt. Fast kan säga att det gick undan iallfall. Snabb som attan va han. Kan säga att hela laget i kasakstan i olika viklasser visade stort var skåpet skulle stå, många av oss som grymt duktiga fick det rådigt tufft mot dom och nu vet man hur långt efter man är på bordet. En otrolig upplevelse och dessutom e jag oerhört glad att få va hel i kroppen och få kunna tävla igen. Många klappar på axeln o glädjerop har man fått att återse mig vid tävlingsbordet igen och att dom tycker jag ser stark o frisk ut.Jag lovar er att det är en sån lättad i kroppen o befrielse att få stå här o visa att jag är tillbaka efter rådiga tuffa hälso problem. Hade inga förväntningar eller press mig utan jag bara tänkte vi kör, det få gå hur som helst bara jag att jag är hel och är här,deltar samt är tillfreds med mig själv och att få träffa er alla armbrytare, prata, mingla, byta skratt o glädje,erfarenhet. Det är det viktigaste. Att få stå på pallen var ju en glädje känsla av revansch på mig själv, att man alltid rest sig upp oavsett motgång och detta är väl ändå ett tydligt kvitto på det! Tack familjen armbrytning för att jag får vara en del av det här/er, betyder oerhört mycket för mig. Tack Holger m familj för en alltid lika givande tävling. Nu ska här laddas om,gå in i bubblan o ladda inför SM. :-)