Gick en stärkande promenad med musik o grippern i hand för o stärka underarmar,händer en skön promenad i solskenet. Stöter på några personer som hejar och stannar upp mig och berättar att jag det har berättats om mig för dom och dom i korthet sa att jag både innspirerar,motiverar dom. Frågan som sen löd var just att hur orkar du va så stark trots allt? Tjae det gäller nog att se saker för va dom är och ta det därefter och att bestämma sig för att inte ge vika helt enkelt, även om det nu är otroligt jobbigt imellan åt så lär man sig på vägen att hantera det ena med det andra, att jag sen lyckas inspirera, motivera mig själv och få andra att bli det utav mig är ju en bonus. Vi är iallfall grymt imponerade och inspirerade och du ska veta att du har en skara med fans. Jaha va roligt o höra tack så mycket o sen gick jag vidare. Senare så skulle jag fixa mina linser och en mamma med sin dotter har bråttom o ser otåliga ut medans jag har tid före dom. Jag sa åt dom och ta min tid istället, jag går och fikar under tiden. Dom vart helt paffa och tacka mig med så mycket glädje som dom vunnit på lotto. Hur som helst när jag kommer tillbaka så till och med butiks ägarna tackar mig med enorm glädje. Roligt bara o underlätta för andra sa jag. Kul att göra dagen lätt helt enkelt ;)

Då tog jag mig ner till gymet och fått klartecken för att ändå gå ner,för att försöka se om jag fixar detta med vetskapen att ha oddsen emot mig. Egentligen får jag inte gå ner själv för svimmnings risk o yrsel, men tog det riktigt lungt och visst det va riktigt tungt men nånstans måste man börja o det är på botten fast där hade jag inte tänkt o stanna så. Doktors order va och kolla hur hjärtat o pulsen står och skriva ner allt i olika situationer tills återbesöket om 3v så det bara följa det. Kändes skönt o ändå få röra på sig så man inte stelnar till i alla leder o muskler.;) Från att vara riktigt sliten och under isen ett bra tag till nu ändå känna att styrkan återvänt till mig igen bättre än förut. Det kan med ord nog beskrivas vilken lycko känsla det är att äntligen få känna den och att jag har nog en chans igen som för 1,5mån sen såg helt kört ut. Har vilat rejält helt ifrån allt i 1mån så det va nog det som behövdes och inte få skit medicin som drog ner än helt. Så nu tar vi det riktigt lungt o metodisk o kontrollerade steg framåt så kan det nog gå vägen fram till operation ev i höst/nästa vår. Gäller o se hopp och plan framåt. visst det kommer va en sju helvetes resa framåt och upp o ner som en berg o dalbana nu men jag står på benen och är ändå trots allt positiv även om jag har oddsen emot mig. Alldrig alldrig ge upp!????